Gustavianum

Jacob Berzelius (1779 - 1848)

Jacob BerzeliusJacob Berzelius dominerade kemins utveckling i Europa under 1800-talets första hälft. Genom säkra och precisa mätningar upptäckte han nya grundämnen och lyckades bestämma atommassan hos de då kända grundämnena. Berzelius utvecklade också det symbolsystem för grundämnen som används än i dag.

Jacob Berzelius började studera medicin i Uppsala 1796. Han blev till stor del självlärd i kemi eftersom undervisningen i ämnet var ytterst torftig. Han gjorde egna laborationer i sitt studentrum, bland annat i stekpannan. Direkt efter studierna försörjde han sig som föreläsare och fattigläkare.

Skärpa och säkerhet i undersökningarna

När Berzelius blev professor vid Kirurgiska skolan i Stockholm 1806 inrättade han ett laboratorium för undervisningen och ett i bostaden. Det blev starten för tio års intensivt vetenskapligt arbete.

I början på 1800-talet var de kemiska experimenten outvecklade. Resultaten var ofta så dåliga att det var svårt att dra några riktiga slutsatser av försöken. Jacob Berzelius lyckades utarbeta nya metoder eller förbättra de befintliga. Trots en begränsad utrustning utförde han efter hand undersökningar med stor skärpa och säkerhet.

Atommassa, nya grundämnen och symbolsystem

Genom ett gigantiskt arbete kunde Berzelius bestämma grundämnenas atommassa. Han upptäckte också flera grundämnen – cerium, selen, kisel, zirkonium och torium – samt utarbetade det symbolsystem som fortfarande används för att beteckna grundämnen, exempelvis O för syre och Au för guld.

Berzelius recenserade aktuell forskning

Berzelius ivrade för vetenskapliga publikationer och startade tidigt en egen tidskrift. Som professor författade han också en mer omfattande lärobok i kemi på svenska. När Berzelius 1818 blev ständig sekreterare för Vetenskapsakademien kom hans sammanfattningar och recensioner av aktuell forskning i akademiens årsberättelser att få stor betydelse.

1796                    student i Uppsala
1802                    disputerar
1807                    medicine och farmacie professor vid Kirurgiska skolan i Stockholm
1819                    Vetenskapsakademiens ständige sekreterare
1835                    adlad till friherre